Här är jag igen, beredd att jobba och att försöka möta mina elever. I dag är jag trött och arg och ledsen på mig själv, jag lyckas hela tiden med misslyckanden inför den jag älskar och det gör mig ledsen. Kanske är jag inte värd honom. Kanske ska jag vara ensam.
Jag förstår inte vad som är menat...
Men min kärlek är stor, mitt i allt detta hav av misslyckanden.
Det är skönt att inte vara så nerdrogad längre, det öppnas lite fler inre rum.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar